Emelie

fick ett ryck igår och började läsa min blogg, gick tillbaka ett år.
Jag tycker egentligen att de är oerhört trist att skriva här, men insåg igår att det är riktigt roligt att läsa och blicka tillbaka, oavsett hur "tråkigt", osammanhängande och konstigt ja skriver så är de ju verkligen som en öppen dagbok där man tydligt ser hur man mådde, kände och tyckte vid ett visst ögonblick.. i oktober för ett år sedan, jobbade jag inte så mycket, men jag hade mycket saker för mig om dagara ändå.. jag upplevde mig oerhört ensam, inte under veckor men under helger.. om jag inte festade så satt jag hemma och klagade på att jag var så ensam..

konstigt de där, jag känner ungefär lika nu, bara det att jag tycker att de är riktigt skönt att va själv en fredag kväll, just nu, just denna minut, timme.. men vänta ni bara om några timmar sitter jag här uttråkad och skriver ett inlägg om hur ensam jag känner mig och att ingen vill göra något..:) haha, tur man kan lära känna sig själv genom sin blogg.

för de är väl så, man blir väl aldrig nöjd..

men jag vet att när man minst anar det, så vänder det!