Emelie

Jag bor själv (som de flesta redan vet). Men man skulle kunna säga att jag och alla i mitt hus bor som i ett kollektiv. Jag har träffat kanske 4 stycken (dvs bara sagt hej i trappen) men jag tror jag känner nästan hela huset.Här går det inte att ha några hemligheter. Inte heller något privatliv. Här hörs allt, och vill man leva ett normalt liv, så får man helt enkelt leva med att dela med sig av det. För vi lever i ett kollektiv skulle man kunna säga, där inget går att undgå.

charmigt eller ocharmigt?

jag kan tycka att de är lite jobbigt, men de funkar lite som så, ge och ta !
det sjukaste är att man lär sig folks rutiner..
undra vilka mina rutiner är som grannarna har uppmärksammat.