en resa tillbaka i tiden..
På väg hem från jobbet idag så hamnar jag i närheten av 4 st ungdomar, eller jag vill rättare sagt säga barn.
Det framkommer efter en stund, då en annan resenär frågar, att dom är 13 år. Dessa barn var små skithögar, ohyfsade och ouppfostrade skulle jag vilja säga. Använde sig utav en attityd som fick mig att reagera och väckte min uppmärksamhet (vilket antagligen var deras syfte) att skapa uppmärksamhet..
Det spottades på golvet, deras språk var bland det värsta jag hört. Dom pratade om diverse saker som dom antagligen inte ens själva hunnit uppleva, dom var så små, så omedvetna, så okontrollerad i deras sätt att vara. Antagligen triggade dom igång varandra och skulle bräcka varandra i flest-fula-ord-i-en-och-samma-mening.
Jag berördes, och slungades tillbaka 10 år i tiden, då jag själv var lika gammal. Den attityd dom använda/hade/ "spelade", har jag aldrig varit med om. Det ska då tilläggas att det var dessa "busar" jag själv hade problem med när jag var yngre. Som fick mig att må dåligt, fick mig att gråta, att känna mig "med", men ändå utanför.. Men aldrig någonsin upplevde jag den attityd som dessa barn hade.
Jag berörs av detta, för jag vågar inte ens tänka på hur dessa ungar är mot andra barn. Vågar inte tänka på hur många barn som antagligen mår dåligt, blir undantryckt, undangömd och gråtfärdiga (nästan varenda dag) pga att några ungar skapat sig en jävla attityd mot världen och omgivningen. Jag tror absolut att det kan vara en fas, en fas i deras liv där dom själv (antagligen) mår dåligt och måste hävda detta genom att ta till sig en mask, en attityd, en roll i en grupp, som skadar andra. ja ni fattar.
Idag har vi inte tid till att barn inte kan bete sig bland folk och mot sin omgivning. Det är så oerhört många barn som mår dåligt, som blir mobbad, som blir lämnad utanför och som anses mindre värd. Pga att dom andra barnen har/får/bygger upp en dålig attityd. Hur skapas denna attityd och hur fan lyckas vi arbeta bort den?
Det diskuteras mycket nu angående mobbning, mycket pga skolstart imorgon. Därför berörs jag när jag ser dessa barn, på ett pendeltåg med dålig attityd, uppkäftiga och allmänt otrevliga.. Dels för min egen del, då jag vet precis vad vissa av barnen i deras närhet får stå ut med. Dels så känner jag att jag valt precis rätt utbildning.
För det är precis dom där fucking ungjävlarna jag vill jobba med... i framtiden!!!
Det framkommer efter en stund, då en annan resenär frågar, att dom är 13 år. Dessa barn var små skithögar, ohyfsade och ouppfostrade skulle jag vilja säga. Använde sig utav en attityd som fick mig att reagera och väckte min uppmärksamhet (vilket antagligen var deras syfte) att skapa uppmärksamhet..
Det spottades på golvet, deras språk var bland det värsta jag hört. Dom pratade om diverse saker som dom antagligen inte ens själva hunnit uppleva, dom var så små, så omedvetna, så okontrollerad i deras sätt att vara. Antagligen triggade dom igång varandra och skulle bräcka varandra i flest-fula-ord-i-en-och-samma-mening.
Jag berördes, och slungades tillbaka 10 år i tiden, då jag själv var lika gammal. Den attityd dom använda/hade/ "spelade", har jag aldrig varit med om. Det ska då tilläggas att det var dessa "busar" jag själv hade problem med när jag var yngre. Som fick mig att må dåligt, fick mig att gråta, att känna mig "med", men ändå utanför.. Men aldrig någonsin upplevde jag den attityd som dessa barn hade.
Jag berörs av detta, för jag vågar inte ens tänka på hur dessa ungar är mot andra barn. Vågar inte tänka på hur många barn som antagligen mår dåligt, blir undantryckt, undangömd och gråtfärdiga (nästan varenda dag) pga att några ungar skapat sig en jävla attityd mot världen och omgivningen. Jag tror absolut att det kan vara en fas, en fas i deras liv där dom själv (antagligen) mår dåligt och måste hävda detta genom att ta till sig en mask, en attityd, en roll i en grupp, som skadar andra. ja ni fattar.
Idag har vi inte tid till att barn inte kan bete sig bland folk och mot sin omgivning. Det är så oerhört många barn som mår dåligt, som blir mobbad, som blir lämnad utanför och som anses mindre värd. Pga att dom andra barnen har/får/bygger upp en dålig attityd. Hur skapas denna attityd och hur fan lyckas vi arbeta bort den?
Det diskuteras mycket nu angående mobbning, mycket pga skolstart imorgon. Därför berörs jag när jag ser dessa barn, på ett pendeltåg med dålig attityd, uppkäftiga och allmänt otrevliga.. Dels för min egen del, då jag vet precis vad vissa av barnen i deras närhet får stå ut med. Dels så känner jag att jag valt precis rätt utbildning.
För det är precis dom där fucking ungjävlarna jag vill jobba med... i framtiden!!!
